Måste få säga att när allt känns att gå emot en är det inte roligt.
Har iofs mitt nya jobb, som jag fick idag, att se fram emot.
Det gamla jobbet känns mer och mer tungt.. Som om ett stenblock låg över mitt bröst.
Ibland kan jag inte andas ordentligt och vill bara skrika högt i frustration.
Hemma börjar det kännas lite bättre, men det sista småplocket tar sådan tid!
H kan för tillfället ta sig i röven. Allt känns skit.
Att inte ens kunna glädja sig över ett nytt jobb känns lite motigt..
Ser inget bra i något just nu. Skit!

Alla hjärtans dag närmar sig med stora steg. inga planer, inga önskemål..
Glad jävla alla hjärtans dag!

Förövrigt dog tydligen min granne under veckan. Det var mamma tvungen att informera om trots min mörkerrädsla.
Som om jag inte är tillräckligt skraj att sova ensam.